Lösningen är att vara med där ungdomarna är!

Många frågor och intressanta diskussioner när Max Olsson var gäst på Valets Frukostmöte i morse.

Största frågan är att aktivera föräldrarna.
Ungdomarna är ensamma ute på sin arena och testar sina gränser. Det ingår i att vara ung att testa gränser. Vi vuxna måste vara ute där ungdomarna är!
Nattvandra.
Ha lokaler med föreläsningar i anslutning till ställen/platser där ungdomarna är ex Järntorget.
Det är viktigt med nyktra människor som cirkulerar där ungdomarna uppehåller sig.
Lösningen är att vara med!! Våga prata!

Vi står ganska handfallna inför liberaliseringen av cannabis. Svårigheten består i att bemöta ungdomarna och deras argument. Vi måste hitta andra vägar än de vi har nu.
Cannabis är farlig eftersom du fastnar hårdare och snabbare än ex alkohol. Den är en inkörsport till tyngre droger.
Så vi måste jobba tillsammans, hela samhället, för att nå fram.

Det här med droghantering är enormt organiserat.
De vi träffar på är två, tre led ner i kedjan – det är dessa som skjuter på varandra och som vi läser om i tidningarna. Dom stora killarna sitter trygga i toppen.
Det är svårt för småbuset att komma ifrån gatan. Vi tar dom som säljer på gatorna, oftast en ung kille med en liten bit som han skall sälja – vi tar honom för narkotikabrott innehav och bruk. Sedan kommer han ut igen. Då står han i skuld till dem han säljer åt och han måste jobba igen skulden – det är omöjligt för honom att sluta.
Det är så dom får unga killar att fastna i organisationen.
Likadant är det med bruket. Under en period är cannabis hur billigt som helst och det finns hur mycket som helst – det köps mycket som används upp. Nästa period finns inget cannabis utan amfetaminet är hur billigt som helst och har du då blivit fast måste du ha någonting för att lindra ångesten – då köper du amfetamin och testar det. På så vis styr knarkhandlarna marknaden och ungdomar som använder blir kanske på det här viset beroende av många olika droger.

Ett stort problem är den psykiska ohälsan bland ungdomar som ökar och de flesta hjäpsökande måste vänta över ett år för att få hjälp med en utredning. Det är lätt att ta till droger för att dämpa ångest och oro eller för att kunna sova när man mår dåligt.
Polisen är inte nöjd med det glapp som finns mellan dem och psykiatrin och skulle önska ett tightare samarbete.

Vi jobbar på plats med vår husbil, vi är ute och pratar med medborgare och träffar då de som vet mer än vi om vad som behövs i området.
Vi kollar statistik.
Vi pratar med våra poliser som är ute och kör radiobilar och ser mycket.
Vi lägger sedan ihop bilderna från dessa informationskällor och kollar varför det ser ut som det gör, vad det beror på och vad vi kan göra åt det.
Det kan bli så att vi kommer fram till att det behövs mer belysning på vissa ställen eller kanske bevakningskameror för att komma tillrätta med droghantering och våld.

Max avslutar med att säga:
– Vi jobbar nu mycket mer och intensivare i arbetet mot droger i och med att vår Gatulangningsgrupp startat sitt arbete i Majorna-Linné.
Så snart kommer ni att märka av vårt jobb ute i stadsdelen!

Vårt nästa Frukostmöte handlar om de utmaningar en HR står inför i sitt arbete.
Margareta Jensen-Dickson gästar oss den 14 november.
Välkommen att anmäla dig här »»

Frukostmöte med fokus: Droger bland ungdomar

Kommunpolis i Majorna Linné

Vi har bjudit in Max med anledning av alkohol och droger bland ungdomar i allmänhet och läget i Majorna-Linné i synnerhet.
Majorna-Linné utmärker sig som den stadsdel i Göteborg där narkotikahanteringen bland ungdomar är väldigt stor. Var tredje gymnasieelev i årskurs 2 har testat narkotika, 23% jämfört med 14% i övriga Göteborg.
Anledningen till att droganvändning bland unga sticker ut i stadsdelen kan till viss del bero på ett drogliberalt klimat som också gör att tillgängligheten ökar. Ungdomarna har lättare att få tag i ex cannabis än alkohol.

Max Olsson
45 år
3 barn
Bor i Mölnlycke
Jobbat som polis i 16 år

– Jag har arbetat som polis i ca16 år. Hela tiden i yttre verksamhet och största delen som yttre befäl på Hisingen, men även i city. Vid sidan om detta arbetar jag i polisens nationella förstärkningsorganisation, en särskilda polistaktiken(Spt), här arbetar jag med insatser och demonstrationer i hela landet.
Sedan ca ett år har jag börjat arbeta som Kommunpolis.

Som kommunpolis jobbar man mot det lokala samhället i samverkan med kommunen, lokalt näringsliv och föreningar med uppdraget att driva polisens brottsförebyggande och trygghetsskapande arbete tillsammans. I uppdraget finns stor frihet att anpassa arbetssätt efter lokala förutsättningar.
Målet är att komma närmare medborgarna, vara mer tillgängliga och tillsammans leda det brottsbekämpande arbetet för trygghet, rättssäkerhet och demokrati.
Man jobbar med medborgardialoger för att få hjälp med att sätta fokus på de problem invånarna själva upplever som viktigast att åtgärda. Därefter skapas medborgarlöften, som är konkreta aktiviteter som den lokala polisen och kommunen lovar att göra för att öka tryggheten.
Till invånarna i Majorna-Linné har polisen gett löfte om ”ett särskilt fokus på ökad polisiär närvaro på utpekade platser samt insatser mot narkotika.” och det efter tydlig uttryckt önskan från de boende i stadsdelen.

ANMÄL DIG TILL FRUKOSTMÖTET HÄR »»

 

Läs Medborgarlöfte Majorna-Linné här »»

Läs GöteborgDirekt om cannabis bland ungdomar »»

Läs GPs artiklar i ämnet »»

»» så sprids knarket »»

»» här knarkar flest ungdomar »»

 

Klara om Medberoende

I morse var Klara Zimmergren hos oss och pratade om sitt medberoende.


Hon delade med sig av de verktyg hon använder sig av för att jobba med sig själv för att må bra och ha ett gott liv. Verktyg som hon hittat bla genom att gå Valets medberoende workshop.

– Jag och min son pratar ofta om att vi alla har en burk i bröstet, en burk med tårar och den måste man öppna ibland. Min burk har varit stängd och låst med hänglås och för att öppna upp den och komma åt den frusna sorgen använder jag mig bland annat av dans.
Jag älskar hiphop och streetdance! Det slår aldrig fel, jag blir glad!

Med hjälp av sin eftertänksamma humor delar Klara med sig om hur hennes medberoende kan se ut och morgonens publik går hem med tankar och funderingar kring hur just deras verktyg skulle kunna se ut.

Janique Svedberg Behandlingschef.

– Vi måste alla hitta våra egna verktyg, ingen av oss har samma lösningar på problemen. Det finns inget facit, tyvärr. Du måste hitta dina egna och det kan vi hjälpa dig med om du vill och behöver, säger Janique Svedberg Behandlingschef på Valet.

 

Den 10-12 november håller Janique nästa Workshop i Medberoende!

Läs mer och ANMÄL dig här »»

Dricker du så dricker jag!

19 av 100 ungdomar lever i en familj där de tycker att någon av föräldrarna dricker för mycket.


– I stadsdelarna där eleverna uppger att föräldrarna dricker mest är också stadsdelarna där eleverna dricker mest, säger Ulla Kungur vid Social Resursförvaltnings kompetenscentrum för alkohol- narkotika- och tobaksfrågor till GP.

Majorna Linné är den stadsdel där flest elever uppger att de tycker att föräldrarna dricker för mycket – nästan var tredje elev.

Max Olsson om droger på Valet 8 november.

Med anledning av droger och alkohol bland ungdomar kommer vi den 8 november att gästas av Max Olsson kommunpolis i just Majorna-Linné. Se frukostmöte »»
Han kommer att berätta om läget bland ungdomar, om hur polisens drogförebyggande arbete ser ut och om medborgarlöftet polisen gett invånarna i Majorna-Linné.

Social resursfövaltning har i sin nya drogvaneundersökning tillfrågat 8000 elever och den visar att 19% av gymnasieeleverna i åk 2 tycker att deras föräldrar dricker för mycket.

Läs GPs artiklar

Elever tycker att föräldrar dricker för mycket »»

Här knarkar flest i Göteborg »»

Sorg som hindrar livet?

Sorg uppstår kring och efter en förlust. Oavsett om förlusten inträffade nyligen eller för länge sedan kan den fortfarande begränsa ditt liv.

Susanne Nilsson håller Workshop i  Sorgbearbetning. 20-24 november!

Dödsfall och skilsmässor är det som oftast förknippas med sorg, andra exempel på förluster som kan orsaka sorg är separationer, övergrepp, konflikter, förlust av tillit och trygghet, egen eller annans sjukdom, att förlora ett husdjur eller att livet inte blev som man hade tänkt sig.

”Tillfälliga lättnader som alkohol, mat och arbete fungerar för stunden, men ger inga bestående resultat.”

Tid behövs för läkning, men det är vad man fyller tiden med som avgör om man får läkning eller inte.

Under 3 heldagar (5 vid certifiering) arbetar vi tillsammans och vi har enligt grundidén ett känslomässigt fokus. Vi tar reda på vilka förluster som har påverkat våra liv, samt genomför de handlingar som behövs för att bearbeta och förlösa sorgen kring det som är ofullständigt.

”Sorg är inte en tidsbestämd process som sker i stadier eller faser, utan beskrivs bättre som ett böljande flöde.”

Den egna bearbetningen varvas med föreläsningar kring sorg och sorgbearbetning, vilket ger dig en djupare förståelse för vad oförlöst sorg beror på och vad det är i metoden som fungerar. Kursen ger dig även verktyg för att bearbeta ytterligare förluster och framtida förändringar.

Efter kursen har du möjlighet att göra ytterligare sorgbearbetning på våra kostnadsfria återträffar som hålls en gång per månad.

Att bearbeta sorgen över en förlust gör det möjligt för oss att släppa taget och gå vidare med ny energi och glädje.

”Sorg är en normal och naturlig känslomässig reaktion vid en förändring av ett välkänt livsmönster.”

Läs mer »»

För dig som vill lära Dig att ta hand om den sorg som hindrar dig att leva ditt liv fullt ut
Workshop i Sorgbearbetning – Egen bearbetning
20 nov – 22 nov (v 47)

Vill du Certifiera dig för att kunna hjälpa andra?
Då byggs kursen på med ytterligare två dagar.
Workshop – Certifieringskurs / Certifierad handledare i Sorgbearbetning
20 nov – 24 nov (v 47)

Kurslängd: Fem heldagar
Avgift: 14 900 kronor

ANMÄLAN

Kurslängd: Tre heldagar
Avgift: 5 900 kronor

 

Susanne Nilsson

”Jag är utbildad vid The Grief Recovery Institute i USA och får, som en av nio i världen, certifiera andra i metoden Programmet för Sorgbearbetning. Idag arbetar jag som kursledare på Svenska Institutet för Sorgbearbetning och har sedan år 2005 hjälpt fler än 2 000 sörjande att få läkning, både i grupp och individuellt. Jag utbildar även krisgrupper, hjälper barn och ungdomar i sorg, samt föreläser för företag, skolor och näringsliv.”
Susanne Nilsson

Kristina valde Valet och livet!

I augusti -08 gjorde Kristina ett val för livet.

Vad jag fick ut av behandlingen och Valet!

  • en tydlig och omfattande behandlingsplan
  • vi fick verkligen arbeta utifrån var och ens problematik och situation
  • alla var lika viktiga
  • ingående och omfattande egna hemuppgifter. MYCKET VIKTIGT för att kunna reflektera
  • KRAV på att besöka AA-möten utifrån ett visst schema
  • varmt, hjärtligt och rättframt bemötande
  • personalen VISSTE vad det handlar om, hade stor kunskap och erfarenhet om/av sjukdomen
  • besök utifrån av bla präst och AA
  • JAG blev sedd, var en viktig människa och hade betydelse
  • en miljö som andades livsglädje och trygghet

Hon hade sett annonsen på spårvagnen typ femtio-elva gånger.

– Det där gäller inte mig, men jag skrev ändå upp mailadressen, säger Kristina.
Jag skrev till Valet och undrade; hur mycket det kostade och var finns ni?
– Vi finns i Göteborg, kom hit!

– Jag drack utan någon som helst anledning – annat än begär.
Några månader efter spårvagnsresan, jag hade druckit hela sommarlovet, varje dag – då en dag fick jag en ingivelse.
RING!

En kraft lyste – nu får det vara nog.
Ett stort ljus inuti i mig – detta är rätt mot mig!
Jag var då 57 år och hade 14 dagar kvar på min semester och tänkte att det är väl vad det tar att bli bra igen. Jag tar en behandling så är jag nykter tills jag skall börja jobba.

Jag visste inte vad detta med behandling innebar och hemsidan på den tiden var inte så informativ, jag visste helt enkelt ingenting.
Jag är uppvuxen med alkoholismen och haft den runt mig hela mitt liv – ändå visste jag inte!

Reneé var avgörande och blev en ledstjärna för mig, hon öppnade någonting i mig där första gången i första samtalet. Hon var den första jag någonsin talat med om min alkoholism, eller alkoholismen i min familj.

Min tanke var redan från början att – gör som dom säger, gör ALLT dom säger!
– Jag hade kapitulerat, jag visste att jag var alkoholist, men jag visste INTE att det var en sjukdom.
Att kalla det sjukdom var för mig att gömma sig, att skylla ifrån sig. Det tog minst ett år för mig att inse att det är en sjukdom.

Även om jag druckit mycket sparsamt har jag alltid druckit på fel sätt och de sista fem åren innan jag tog telefonen och ringde Valet, då drack jag för mycket.
Skilsmässan fick mig att släppa lös sjukdomen och sista året drack jag obehindrat, ändå var jag aldrig hemma från jobbet och hade inte en enda sjukdag på hela det året.

Jag bekostade min behandling själv, ville inte ha någon annan inblandad. Jag bjöd ingen på anhörighelgen. Det ångrar jag idag, men jag var verkligen inte där då.
Jag kunde inte se och inte säga att jag skadat någon annan än mig själv.
Jag kunde just då inte nå in i mig själv så snabbt, som jag nu ser tillbaks och önskar att jag kunnat. Fast jag visste ju inte bättre.

Valet var och är min räddning. Det var öppningen, min språngbräda in i livet.

Skräcken då AA nämndes – aldrig i livet!
– Men det ingick i behandlingen, så jag släppte taget om mig själv och gick.
Mitt första möte var ett ”Öppet-möte” dit även personer utan egna problem är välkomna. Jag gick dit för min mamma…. Efter mötet kom en man fram till mig och sa:
– Bra att du kom. Välkommen tillbaka!

När jag gick på möten i början av min nykterhet talade jag bara om min barndom för det var det jag behövde då. Allt det jag hållit inom mig i 50 år, hur jag led när jag var liten och tragedin som inte var rätt i livet. Det var helt nödvändigt för att kunna hitta in i mig själv.

Det tog tid för mig att komma in i AA. Jag har alltid ställt mig utanför och tar själv inte steget in i grupper. Det blev ett hinder för mig även här. Så är det inte längre, programmet har hjälpt mig!
Mitt andra möte gick jag på för min egen skull och har fortsatt med det.

Nykterheten har gett mig så mycket.
Mest av allt en god JAG-bild. Att gilla att vara jag – Kristina – att vara i förändring i god utveckling.
Den har förstärkt några av mina goda sidor – jag handlar inte av egennytta längre.
Jag har alltid varit solidarisk, lojal och pålitlig mot andra, men nu är kan jag bry mig om mig själv också, och det är gott. Jag behöver inte ha någonting i gengäld. Jag har högre tolerans, men jag har svårt att veta var min gräns går. Men övar och programmet hjälper mig i det.
Min syster och jag har kommit mycket närmare varandra nu sedan vi kunnat börja tala om min alkoholism.
En sida som jag gillar så jäkla mycket är att jag inte är rädd för att hoppa, jag vågar!
Jag kan inte bli skadad. Jag kan bli ledsen och besviken, men inte skadad.

Den 22 april 2013 förlorade jag min dotter Lisa, som just fyllt 25. Det är en enda stor smärta.
Min son Anders är anledningen till att jag ville leva vidare och att jag orkat leva. Anders, några vänner, AA och vänner från Valet-tiden var det som höll mig kvar i ett nyktert liv.

Den totala kärleken växte fram i mig när jag födde mina barn. Det var min mest fantastiska tid och jag bär kvar den starka känslan av kärlek, även om min Lisa inte finns kvar i den fysiska världen.
Jag kan låta mina ögon dröja vid bilden av henne lite längre, någon minut längre för varje år.
Jag känner mig trygg idag, känner en returrätt till Valet. Skulle det hända mig någonting är jag alltid välkommen.

Det finns en plats för mig att ta vägen om det blir svårt.
Jag tillhör på något vis. Det finns en öppen dörr.

Kort efter min dotter gick bort stötte jag på Reneé på trottoaren på Första Långgatan. Hon såg att jag bar på smärta och sorg. Hon tog mig i sin famn, höll om mig och frågade
– Varför ringde du oss inte?
Så underbart att på riktigt veta att jag har någonstans att gå.

 

Behöver du hjälp och stöd?
Läs mer om oss här »»

Intresset för Recovery Coacher ökar!

Socialtjänsten i VästraGötaland har börjat anlita Valets Recovery Coacher som en del av några klienters rehabilitering.

En Recovery Coach kan på ett mer handfast sätt hjälpa klienten med det som försvårar tillfrisknandet och lägga en plan för ett bättre liv, så som klienten vill att det skall se ut.
Det kan röra sig om att bygga upp hälsan – gå med på promenader och/eller gå med på 12-stegsmöten, strukturera upp ekonomin – vara med när klienten ser över sina tillgångar och tar hand om sina räkningar. Att hitta rutiner i vardagen.

Tillsammans med klienten jobbar vi bl.a med att se över:

  • Fysisk hälsa; kost och motion
  • Psykisk hälsa, ev samsjuklighet med annan psykisk ohälsa
  • Andlighet; återknyta kontakten med sina värderingar
  • Ta hand om ekonomin; leva i enlighet med sina ekonomiska ramar
  • Arbete; ev hitta ett lämpligt och utvecklande arbete
  • Socialt stöd; skapa nätverk med nyktra vänner
  • Gemenskaper; AA, NA, Länkarna, KRIS mfl

 

Känner du att du skulle vilja jobba med klienter på detta sätt och är intresserad av att utbilda dig till Recovery Coach?

Den 16 oktober startar höstens utbildning

Läs mer och anmäl dig här! »»

1 2 3 4 5 6 7 8 15